Pepptalk med Emma Bernström | 16 - 08 - 11

Emma Bernström 23 år är vårt Wildcard på Skateboard så vi slängde iväg en fråga till henne om när var och hur hon började skejta.
Det här är vad vi fick tillbaka.
Vi tror att Emma fick Flow 😉

EmmaBernström_Porträtt

Jag kommer från Hålland utanför Åre, men bodde under skoltiden i Västerås.
Jag flyttade tillbaka till Åre när ja var 17 igen för att jag ville bo nära släkten och åka snowboard men till sommaren fick jag ett sommarjobb utanför Malmö och började därefter plugga på en bibelskola i stan. Att det blev just Malmö är för att halva min familj bodde där.

Vid ett tillfälle när jag och några klasskompisar skulle kolla in västra hamnen i Malmö gick vi förbi skateparken i Malmö som heter Stapelbäddsparken. Det var då det sa klick!
Jag hade redan testat skateboard på fritidsgården ”Lokalen” i Åre något år tidigare, men kände att det var för svårt då. Jag hade kläckt den där klassiska “det är nog inte för mig”-kommentaren efter att jag hade ramlat första gången då jag kände mig dålig och att det var frustrerande och lite pinsamt. Dessutom så hade jag ju min snowboard och var väldigt nöjd med att få leka runt på den!
Men väl tillbaka i Malmö, på hösten, långt ifrån fjällen och snön så hade mina snowboard-cravings växt till sig rejält och efter att vi stått där vid Stapelbäddsparken och kollat på alla skejtare i parken som flög och cruisade fram kände jag att jag inte hade något val. Det såg så sjukt najs och kul ut och jag var bara tvungen att lära mig skejta!

Screenshot_2015-07-17-21-14-03-2
Att droppa och cruisa runt i bowlen var det som stod på agendan, för det var mest likt snowboard. Att lära sig en ollie var alldeles för tråkigt, jag var ute efter fart och höj!
Jag hade som tur en kille i klassen som hade en extra bräda som jag kunde få låna tills jag hade skrapat ihop en egen, vilket tog typ ett halvår då jag var fattig som en lus. Första året skejtade jag mycket med lite olika killkompisar, men jag upplevde att jag kunde och ville skejta oftare än dem, då fick jag höra talas om Tösabidarna som arrangerade tjejskejt på skatelokalen Bryggeriet, så dit drog jag, fick nya vänner och blev skejt-tokig på riktigt!
Jag tror att dom förebilderna jag fick där och den peppen och gemenskapen gjorde att jag fortsatte, även när jag hade typ konstant ont efter alla slams i början. Tösabidarna var guld för mig, och är fortfarande! Jag är stolt och tacksam att få vara en del av det! Och som det har växt! Det är typ ALLTID någon Tösabid som är ute och shreddar som man kan möta upp. Och det kvittar om jag varit borta ett halvår och inte ens hört av mig till någon under tiden, jag känner mig lika välkommen tillbaka in i gänget ändå.

Screenshot_2015-07-17-22-31-04-2

Tösabidarna för mig betyder äkta åkglädje, bra attityd, skön gemenskap och nya trick(framsteg)! Tack vare Tösabidarnas pepp så började jag även vara med i tävlingar. Tävlingar för mig betyder att man får chansen att träffa ännu fler passionerade skejtare. Man ger det där lilla extra, utifrån en adrenalinkick oftast (man står kvar på brädan vid tillfällen som man annars kanske hade fegar ur och hoppat av) och man koncentrerar sig mer, vilket gör att man lyckas bättre med sina trick.

Jag brukar bli as-pepp och ibland lite nervös, men mest peppad, inför tävlingar. Min hjärna fungerar så i alla fall, när jag väl kom över att det är en massa människor som sitter och tittar på en. Nu tycker jag bara att det är kul att bjuda på sig själv lite och visa upp vad man har lärt sig, för jag uppskattar ju när andra gör det! Jag har även fått höra en del att min åkning har inspirerat andra, vilket är jättekul! Det var anledningen också till varför jag började tävla lite, innan jag ens kände att jag platsade. För att sänka tröskeln lite och visa att man faktiskt får vara med ändå. Jag har nog aldrig riktigt varit ute efter en pallplats på skejttävlingar, och har inte heller fått någon. Självklart skulle det vara skitkul om det hände någon gång. Men jag står för att man kan få vara med för att det är kul. Först och främst utmanar man sig själv, därför behöver man inte vara bättre än någon annan. Enligt mig är det så mycket roligare att vara en del av det som händer, än att bara stå och titta på och bli rastlös. I slutändan är jag övertygad om att det ändå inte är någon som riktigt bryr sig om hur pass bra du eller jag skejtar, folk är mer ute efter gemenskap och att få ha roligt tillsammans!

IMG_20150920_203702

Jag har bestämt mig för att hålla till i Malmö under hösten, antingen jobba eller plugga, men framförallt få hänga här och skejta och surfa :)
20e augusti drar vans VM final igång här i Malmö, så då blir det full rulle kring det. Många riktigt duktiga åkare som kommer, så det ska bli jätteroligt att både få se och få skejta massa! Det är också en charm med skateboardåkning, att man tex kan stå och turas om i en miniramp med ett skateproffs, även som nybörjare. Det är en riktigt skön mötesplats och lättillgänglig inspiration.

Tjejhäng i Surfbukten | 16 - 08 - 01

Jag såg att Surfbukten skulle ha en tjejdag med wakeboard och tänkte att det kunde bli roligt att träffa lite nya likasinnade tjejer. Och shit vilket succé det blev! Solen sken, alla brudar var superpeppade och wakeboardåkandet var så sjukt roligt! En av mina bästa dagar denna sommar.

 /Frida Lindfors

Pepptalk med Maria Jorlén | 16 - 06 - 14

Från en uppväxt i den lilla skånska byn Torekov, långa vistelser i Gambia och studier i Australien så har Maria Jorlén kommit hem till Skåne och till Lomma där hon nu bor med sin man Henning.
Förutom att vara vårt Wildcard på Wakeboard så driver hon och Henning också Malmö Wake Park!

MariaJorlén_Porträtt

Hur blev det så att du fastnade för wakeboard?
Mina föräldrar jobbade i Gambia när jag var liten så vi bodde där om vintrarna fram till att jag var 9 år. Där började jag åka vattenskidor där när jag var 7 år, då åkte vi ungefär en gång i veckan som en lördagsutflykt.
Några år efter att vi flyttat hem till Sverige igen började jag åka snowboard när vi var uppe i Sälen på sportlovet. Första gången jag provade åka wakeboard var nångång i mitten på 90-talet, men det var inte förrän jag testade köra på en kabelpark som jag blev riktigt hooked! Jag testade en gång i Spanien, men när jag flyttade till Australien 2005 för att plugga blev det att jag varvade studierna med att åka wakeboard.

Så vad är fördelarna med en kabelpark vs. båt?
Det som jag fastnade speciellt för är att man kan komma själv till en kabelpark utan att känna någon och ändå känna sig välkommen. Alla är väldigt trevliga och hjälpsamma, samt att det gör sporten så mycket mer tillgänglig för alla. Man är mer oberoende av vädret då kabelparker ofta ligger rätt skyddade, och även om de inte gör det så går det bra att åka ändå. Sen är det ju mer miljövänligt än att att köra runt med en motorbåt såklart :-)
Plus att man kan vara flera åkare samtidigt på de stora parkerna, det gör att man kan åka mer tillsammans än att det bara är en person bakom båten som kör. Det är helt enkelt lite mer socialt.
Det är också mer publikvänligt än att åka bakom båt, publiken kommer närmare åkarna och får på så sätt också vara med om en upplevelse.
Sen gillar jag personligen att åka på kickers och rails, vilket man inte gör så ofta bakom båt, jag tycker att man kan variera sin åkning mer.
Jag skulle nog kunna rabbla fördelar hur länge som helst :-)

Action

Hur fick ni idén till att starta kabelparken i Malmö?
Jag var med och startade en wakeboardförening 2011 som året efter satte upp en liten kabelpark i Malmö. Eftersom jag ville att fler skulle få möjligheten att testa denna underbart roliga och beroendeframkallande sport så bestämde vi oss (jag och Henning) för att starta ytterligare en liten kabelpark i Malmö, Malmö Wake Park. Den är öppen för alla och man behöver inte ha några förkunskaper eller utrustning!

Ni hade en tjejdag i parken den 5 juni, var det premiär för det?
Vi körde tjejkvällar hela förra sommaren som var väldigt populära. Men i år är det premiär för tjejdagen nu den 5e juni och den fylldes på mindre än 24 timmar! Så roligt att det är så många tjejer som är peppade på att lära sig åka wakeboard eller utveckla sin åkning!
(FB-event för dessa dagar hittar ni HÄR)

Blir det några fler då?
Ja! Vi kommer att ha tjejkvällar den 15:e och den 29:e juni också, sen får vi se hur det blir senare i sommar. Vi har vi väldigt mycket tjejer som åker hos oss under “vanliga” tider också vilket jag tror och tycker är inspirerande för att visa att att det är samma tjejpepp alltid hos oss oavsett när man kommer och åker. Alla är alltid välkomna och spelar ingen roll om man aldrig testat innan. Många dagar är det till och med fler tjejer än killar!

Action sommar SWE

Hur ser sommaren ut för dig?
I sommar blir det mest jobb i och med att vi har en säsongsbetonad verksamhet, plus att jag faktiskt gillar den svenska sommaren väldigt mycket och känner inte att jag behöver utomlands då. Vi försöker resa på vintern istället och var iväg i Filippinerna och Turkiet en sväng i våras på wakeboardresa.

Drömåket då, finns det något sånt?
Hmm, bra fråga. Såklart att det finns kabelparker som roligare än andra eftersom det finns så många olika obstacles att åka på. Men för mig handlar nog mer om att åka tillsammans med kompisar och människor som inspirerar mig och får mig att komma ihåg glädjen med sporten. Man kan ju åka tillsammans oavsett om man är på vitt skilda nivåer. Det är ytterligare en av fördelarna med kabelparker!

 

Season 15/16 Inga Tolocka | 16 - 05 - 26

En summering av min säsong, tack till alla som gjort denna säsongen sjukt rolig!
Å tack till alla som filmat mig under säsongen <3

Big ups till:
http://www.icelanticskis.se/
http://skidad.com/

Som supportat mig under säsongen!

Pepptalk med Elin Nilsson | 16 - 05 - 23

Elin Nilsson, born and raised på ön Rörö i Göteborgs Skärgård har tagit sig den långa vägen norrut i landet. Nu är hon så gott som Åre-local och många känner igen Elin från butiken Åre Skidsport där hon utgör en del av den välkänt duktiga personalen både sommar och vinter.
Och inte minst så är hon en av vårt Wildcard på Cykel och en av våra duktiga coacher!

 

Foto: Thomas Lundman

Foto: Thomas Lundman

Så hur hamnade Elin Nilsson i Åre?
Jag kommer från en liten ö i Göteborgs norra skärgård, ett sommarparadis. Ett enkelt ställe att älska men lika enkelt att bli rastlös på. Somrarna är fantastiska med sol, bad och hav. Men vintrarna desto längre…
Jag är nyfiken av mig och vill gärna ha mål i livet att sträva efter, jag tycker om att testa nya saker och förflytta mina gränser. Men allt med kontroll…
Det var ganska naturligt att flytta från Rörö, många gjorde det vid 16 år när det är dags för gymnasiet. Hemma i skärgården finns det inte så många val, ett seglande gymnasium och ett fiskegymnasium. Var man inte intresserad av dessa två flyttade många till stan (Göteborg), så en flytt vid 16 års ålder var inget konstigt. Men en flytt 95 mil norrut var väl inte det vanligaste!
Men jag ville testa något nytt, älskade Åre och ville bli superkock! Jag sökte in till Åres Hotell- och Restaurangskola, kom in och hade väl redan innan jag sökte bestämt mig att jag skulle komma in och flytta hit. Man inriktade sig på de olika områdena inom hotell och restaurang genom praktikplatserna och jag valde mina inriktningar i köket, alltså som kock.
Gymnasiet var grymt, men jag tappade intresset för att bli kock och hittade alla roliga fritidsaktiviteter som Åre bjuder på istället!

Ja det finns ju en hel del att göra i Åre! Men det var alltså cyklingen du fastnade för?
Ja! Cyklingen började jag med sommaren efter gymnasiet, det var också första hela sommaren jag stannade kvar, vilket var ett enkelt val. Alla mina grabbpolare cyklade och jag hakade på, fastnade direkt och sen dess har det rullat på.
Nu vid 26 års ålder och 7 år senare är jag fortfarande kvar i byn och jag jobbar på Åre Skidsport sommar som vinter.
Jag har testat på att tävla i cykelgrenen Enduro vilket är en väldigt utmanande tävlingsform fysiskt där du behöver vara stark både uppför och utför.
Tävlingarna kan hålla på under en eller två dagar och under dessa dagar ska du genomföra ca 4-8 specialsträckor. De olika tiderna för specialsträckorna slår man sen ihop till en totaltid.
Kruxet är att du oftast startar på ett torg och sedan måste du själv ta dig upp till starten på de olika specialsträckorna genom att cykla uppför. Väl vid start är det bara att maxa utför in i mål för den första sträckan. Sträckorna kan vara allt ifrån 3-20 minuter långa beroende på vart tävlingen är och vad det finns för möjligheter. Varje specialsträcka består också av ca 10% uppför och 90% utför. Väl i mål efter specialsträcka 1 är det bara att ännu en gång trampa upp till nästa start. Sen fortsätter det så upp i lugnt tempo (ej tävlingstid) och sedan utför i de olika banorna (tävlingstid).
Det är en väldigt rolig tävling som blir social och har bra gemenskap!

 

Foto: Niklas Wallner

Foto: Niklas Wallner

Vad cyklar du helst och vart cyklar du helst?
Det är svårt, jag önskar att jag kunde cykla mer downhill (liftburen cykling). Men jobbar man 5 dagar i veckan finns inte den tiden jag vill lägga i bikeparken. Därför blir det många vändor på min endurocykel.
En favorit är att efter jobbet cykla upp till Copperhill i toppen av Björnen och området där omkring. Det finns många “hemliga” stigar att upptäcka!! Jag gillar ett enkelt trampa uppför för att få många långa härliga stigar utför.
Ett ställe jag gärna spenderar en vecka på är Finale Ligure, en liten ort längs den Italienska kusten.
Jag var där första gången förra våren och blev förälskad! Där finns att jag gillar. Låååånga utmanade stigar som du når genom att trampa enkla asfalterade vägar och sen kan du ha stigar på 30-40 minuter utför.
Känner du för en paus på stranden är det bara att ta ett steg ut i havet.
Det känns som en blandning mellan Åre och Rörö, jag får en kombo av bergen och havet.

 

Elin Nilsson coachar på Åreskutan under InspireUs DH-camp 2014

Elin Nilsson coachar på Åreskutan under InspireUs DH-camp 2014

Hur ser din kommande cykelsommar ut?
Denna sommaren kommer jag lägga mycket tid och fokus på camps och på jobbet.
Jag planerar även att köra några endurotävlingar. Den här i Åre känns given men det hade också varit kul att ta sig till grannlandet Norge för att testa på en av deras tävlingar.

Men det är inte tävlandet jag brinner mest för, det är att coacha och hjälpa andra, jag brinner för att se andra utvecklas och utmana sig!
Genom mitt jobb har jag möjlighet att guida/coacha cykling näst intill dagligen under hela sommaren då vi erbjuder både kortare introkurser och heldagsguidningar på Åre Skidsport.
Jag liksom alla andra som guidar i byn har gått en veckas utbildning för att lära oss hur man undervisar i cykling på bästa sätt.

Utöver att jag guidar via jobbet hjälper jag även detta gäng på InspireUs med deras cykelcamps och i sommar planerar vi minst 3 olika camps tillsammans, både Downhill och Crosscountry.
Dessa helger är absolut de roligaste helgerna under hela sommaren!

Elin har varit en av våra duktiga och peppande cacher under alla de Downhillcamps vi hittills kört och denna sommar är inget undantag! Förutom att vi kommer köra ett DH-camp i Åre 1-3 juli så premiärkör vi även ett XC-camp i Skånska Brösarp 10-12 juni som vi ser mycket fram emot!
Till båda dessa camps finns platser kvar.

 

Cykelsommar med InspireUs | 16 - 05 - 02

Cykelsommar_2016_Poster_72

Nu ska det allt bli cykla av!
Oavsett om du är nybörjare eller duktig cyklist så lovar vi att du kommer ha grymma dagar på de camp som InspireUs kör i sommar.
Downhill eller Crosscountry, Jämtlandsfjäll eller Skånska kullar, det är bara att välja!
Så spana in vår Camp-sida  för att läsa mer om alla roligheter vi gör och så hoppas vi att vi kommer ses på cykeln i sommar :-)

 

 

Pepptalk med Anna Öhlund | 16 - 03 - 23

Det är dax för en presentation av kvinnan som hängt oss i hasorna med en kamera ända sedan starten, hon som fångat alla våra GirlsDayOut på bild och hon som gör att vi kan titta på ett av albumen mitt i sommaren och längta tillbaka till vinter, sol och glada häng i gäng.
Anna Öhlund är vårt Wildcard inom fotografi, men det hade lika gärna kunna vara inom snöskulptering, längdskidåkning, draghundsracing eller fjällsnorkling.
En skulle helt enkelt kunna säga att Anna Öhlund ÄLSKAR snö!

_DSC3059

Kan du berätta lite kort om dig själv?
Jag föddes i kustens Kalix, 6 mil från finska gränsen i Norrbotten. När jag började gå så lärde jag mig att åka skidor och lite senare tävlade jag på längdskidor i tio år. Numer är jag dock bara motionär.
Jag gillar snö. Man kan nog säga att snö är det bästa jag vet, att åka på och arbeta med. Andra intressen är mina två draghundar, toppturer, cykling och forssnorkling.

Hur började du intressera dig för foto?
Jag har så länge jag minns tecknat, målat och fotat. Efter en hel del år med olika konststudier flyttade jag till Riksgränsen och då blev det mest naturligt att ta med sig kameran istället för målarduken till fjälls. Fem år senare flyttade jag till Lofoten och började på fotoskola och det var nog där det tog fart. 2011 startade jag eget, resten är historia.
Det är ett privilegium att kunna livnära sig på att göra det man älskar.

Vad fotar du helst?
Allt möjligt, faktiskt. Variation är alltid roligt och mina uppdrag spänner mellan himmel och jord eftersom jag även är skribent och skulptör. Fria konstnärliga naturbilder är kanske allra trevligast men desto svårare att leva på. Jag gillar att fånga detaljer, att uppfatta stämningar och se hur naturens mönster upprepar sig. Undervattensbilder är kul. Och snö såklart.

_DSC5538 textcopy

Vad är svårast att fota?
Det beror på omständigheterna och vad bilderna ska användas till. Om jag gör ett topptursreportage där vädret blir knas, då skriver jag kanske om stormen istället. Eller så gör vi om turen vid ett senare tillfälle. Man får anpassa sig och vara kreativ, vädret blir sällan som man tänkt sig. En gång om året fotar jag någons bröllop. Det är psykiskt påfrestande, allt måste klaffa där och då, det går inte direkt att göra om bröllopet veckan efter. Fiskar är svåra att fota.

Hur ser din vinter och närmsta planer ut?
Jag har precis dragit upp bopålarna från Åre och flyttat hem till mitt älskade polcirkelland, närmare bestämt till byn Kurravaara utanför Kiruna. Jag kommer att vara mycket till fjälls och ut mot nordnorges fjordar framöver. Det känns helt underbart. Men allra närmast ligger Tobacco Trail, en hundspannstävling jag ska fota, och efter det blir det en reportagetur till Pältsastugan, Sveriges nordligaste stf-stuga.

Drömjobbet då, vad är det?
Galen konstnär och Livsnjutare!

_DSC2923

För att kolla in mer av det Anna pysslar med:
Hemsida:
annaohlund.com

Instagram:
@annaericaohlund
@artist_anna_ohlund

Några av Annas album från GirlsDayOut kan ni se HÄR

 

Klättra på is i Åre | 16 - 02 - 29

Det är inte ovanligt att många skidälskande människor med dragningskraft till bergen väljer att sommartid ägna sig åt bergsklättring. För min egen del har alltid skidåkning varit min primära syssla på vintern, men denna gången innebar resan till Åre att skidorna skulle lämnas hemma.
Jag skulle nämligen testa på isklättring.

Mikaela_reppelering
Om man upplevt klättring i någon form tidigare så kan man genast slappna av, isklättring skiljer sig inte från klättringens grunder nämnvärt. Utrustningsmässigt behöver man se till att vara ordentligt klädd, gärna ha några extra vantar som väntar och en termos med varm dricka och snabb energi.
Förutom sele, hjälm och rep så har man stegjärn på fötterna och isyxor i händerna. Denna skillnaden, och det som gjorde isklättringen så fantastiskt rolig, var att det öppnades upp många fler vägar att ta sig upp på än vanlig klättring. Att hacka sig fast i isen med yxan och lita på att den sitter samtidigt som man är omgiven av ett levande isfall är en upplevelse som sent kommer glömmas.
Förutom att klättra på is innehöll kursen mycket nyttig teori om bland annat olika sätt att säkra sig i isen. Isskruvar, slingor och karbiner jobbar tillsammans för att skapa säkerhet, och vikten av back-up är oerhört viktig då isen faktiskt kan spricka och falla ner.

Mikaela_isfall
På tal om att falla ner ingick även övningar där jag skulle träna på att fira ner mig själv för ett isfall. Lika viktigt som det är att klättra upp är det att kunna ta sig ner. Långsamt fick jag backa ut över kanten på isfallet för att sedan i egen takt fira mig ner. Resan ner var magkittlande och långt ifrån självklar trots att jag anser mig vara en modig typ. Isfallet passerade sakta framför mig och stegjärnen fick jobba för att hålla mig på plats och inte föra in mig mellan de enorma istapparna som klädde bergssidan.
Väl nere studerade jag det oerhört vackra isfallet innan det var dags att klättra upp igen.

Mikaela_isklättra
För den som vill testa något nytt, gillar doften av is och vill uppleva snölandskapet utan skidor kan jag varmt rekommendera att prova isklättring. Gillar man att röra sig utanför säkrade områden vintertid kan kunskapen från isklättringen vara oerhört värdefull. För egen del känns det som jag upptäckt ett helt nytt sätt att komma naturen ännu lite närmre.
/Mikaela

 

Pepptalk med Ida Ruder | 16 - 02 - 17

För en tid sedan presenterade vi våra Wildcards för er, i samband med detta lovade vi också en närmare presentation av dem.
Först ut bland dessa hittar vi Ida Ruder, en skidåkare med en skidglädje så stor att vi tror att du kommer kunna känna den genom skärmen!

Ida Ruder

Förra vintern såg vi dig både i parken och i friåkningssammanhang, hur ser planen ut för vintern?
I vinter bor jag i Trysil och jobbar i som skidlärare där, jag har bra förutsättningar att få åka iväg på olika uppdrag och tävlingar ändå så det känns super! Det är i parken jag kommer att spendera min lediga tid tillsammans med vänner. Jag är helt fast i parkåkningen och tycker att det är så himla roligt att köra på, utvecklas och lära mig något helt nytt.
Jag började åka park för bara en säsong sedan så jag har mycket att lära. Åkt skidor har jag gjort länge, men parken är främmande för mig fortfarande. Det är en riktig utmaning då jag är höjdrädd, samt hade aldrig satt min fot alls i parken innan förra vintern.

Jag har tidigare krigat för att bli riktigt duktig på alpint och offpiståkning och har fotat och filmat en del med det också. Därför är det så himla spännande och kul att se vad jag lära mig de kommande säsongerna inom parken som är min svaga punkt. Så himla rolig att vara nybörjare och riktigt usel på något i skidåkning!
Jag hoppas att jag ska kunna få fler omkring mig att känna samma skidglädje och våga sig in i parken och uppleva hur fantastiskt kul det är! När jag började åka park så kände jag ingen och kunde inte heller något. Men med en prestigelös attityd och ett öppet sinne kommer man långt. Det är bara att VÅGA! Det handlar lika mycket om att våga leva, som att våga vara sann mot sig själv. För mig handlar inte paråkningen om att bli bäst, eller jämföra mig med andra åkare som satsar på heltid. För mig handlar det om att hitta glädjen och friheten som skidåkerska och drömmare. Att få känna mig fri och levande. Det är det jag lever för, och så länge skidåkningen ger mig det, så kommer jag fortsätta göra det jag älskar.
Friåkningen finns alltid där och om tillfälle till att tävla ges så kommer jag absolut att ställa upp på start igen, men det är i parken jag känner att jag mår bäst just nu!


Men du, att ge sig in i parken helt på egen hand utan att känna någon, hur kändes det egentligen?
Att hänge sig åt nåt som man själv vill och sen bara köra på är en så häftig känsla. Det är bekräftande på en inre styrka men samtidigt väldigt svårt när människor i ens omgivning och samhället i stort ifrågasätter det man gör. För självklart ifrågasätter man även sig själv när man ger sig in i nåt nytt och okänt. Jag hade och har ingen aning om vad jag sysslar med och det kan vara jobbigt, men det är också lite därför jag älskar det. Det var såklart många som ifrågasatte mitt beslut om att börja åka park, människor omkring mig hade väldigt många åsikter om det, speciellt då jag kommer från Stockholm, men jag kände att åkningen gjorde mig glad och valde att lyssna på det! Det är viktigt att lyssna på hjärtat, på vad som gör en glad och köra på det, inte bara i skidåkningen utan i livet i stort. Det gör dig till den människa du vill vara.

 

Vilket är ditt bästa tips till andra tjejer som vill ta steget och göra sin grej?
Du ska leva ditt liv. Du är den som ska vara lycklig och skapa ditt äventyr. Stanna upp och tänk efter, varför vill du detta? Du kommer inse att det i slutändan handlar om dig själv, och du endast som du ska leva fritt och finna din inre glädje. Då spelar inte andras åsikter eller agerande någon roll längre.
Låt människor få vara vem de är, låt dem få leva sitt liv. Det viktigaste är bara att vara öppen, ödmjuk och ärlig, mot dig själv och gentemot andra. Då kommer saker omkring dig lösa sig, och rätt människor kommer vilja stanna kvar i din närhet.
This is who you are – Search for freedom and live the life you want to. That is something nobody is ever gonna be able to take away from you.

 

Om man vill låta sig inspireras av dig nu under vintern, hur gör man då?
Jag finns att hitta på berget! Haha!
Men på min blogg lägger jag upp äventyr och mina galna tankar och ideer kring skidåkningen och andra äventyr som resor och actionsporter.
Där kan man få inspiration och en inblick i min skidglädje, och alla galna upptåg jag ger mig in på.
Ni hittar mig också på instagram: @ida_ruder (och självklart även på InspireUs-kontot @inspireusse där Idas och alla andra wildcards bilder flitigt regrammas).

 

 

Kläppen Cruisin´ | 16 - 02 - 10

 

Några dagar från Kläppen.
Inga Tolocka & Felicia Pettersson