Emma Bernström

Emma Bernström 23 år är vårt Wildcard på Skateboard.
Vi slängde iväg en fråga till henne om när var och hur hon började skejta.
Det här är vad vi fick tillbaka. Vi tror att Emma fick Flow 😉

 

Jag kommer från Hålland utanför Åre, men bodde under skoltiden i Västerås.
Jag flyttade tillbaka till Åre när ja var 17 igen för att jag ville bo nära släkten och åka snowboard men till sommaren fick jag ett sommarjobb utanför Malmö och började därefter plugga på en bibelskola i stan. Att det blev just Malmö är för att halva min familj bodde där.

 

Vid ett tillfälle när jag och några klasskompisar skulle kolla in västra hamnen i Malmö gick vi förbi skateparken i Malmö som heter Stapelbäddsparken. Det var då det sa klick!
Jag hade redan testat skateboard på fritidsgården ”Lokalen” i Åre något år tidigare, men kände att det var för svårt då. Jag hade kläckt den där klassiska “det är nog inte för mig”-kommentaren efter att jag hade ramlat första gången då jag kände mig dålig och att det var frustrerande och lite pinsamt. Dessutom så hade jag ju min snowboard och var väldigt nöjd med att få leka runt på den!
Men väl tillbaka i Malmö, på hösten, långt ifrån fjällen och snön så hade mina snowboard-cravings växt till sig rejält och efter att vi stått där vid Stapelbäddsparken och kollat på alla skejtare i parken som flög och cruisade fram kände jag att jag inte hade något val. Det såg så sjukt najs och kul ut och jag var bara tvungen att lära mig skejta!
Att droppa och cruisa runt i bowlen var det som stod på agendan, för det var mest likt snowboard. Att lära sig en ollie var alldeles för tråkigt, jag var ute efter fart och höj! Jag hade som tur en kille i klassen som hade en extra bräda som jag kunde få låna tills jag hade skrapat ihop en egen, vilket tog typ ett halvår då jag var fattig som en lus. Första året skejtade jag mycket med lite olika killkompisar, men jag upplevde att jag kunde och ville skejta oftare än dem, då fick jag höra talas om Tösabidarna som arrangerade tjejskejt på skatelokalen Bryggeriet, så dit drog jag, fick nya vänner och blev slejt-tokig på riktigt! Jag tror att dom förebilderna jag fick där och den peppen och gemenskapen gjorde att jag fortsatte, även när jag hade typ konstant ont efter alla slams i början. Tösabidarna var guld för mig, och är fortfarande! Jag är stolt och tacksam att få vara en del av det! Och som det har växt! Det är typ ALLTID någon Tösabid som är ute och shreddar som man kan möta upp. Och det kvittar om jag varit borta ett halvår och inte ens hört av mig till någon under tiden, jag känner mig lika välkommen tillbaka in i gänget ändå.

 

Tösabidarna för mig betyder äkta åkglädje, bra attityd, skön gemenskap och nya trick(framsteg)! Tack vare Tösabidarnas pepp så började jag även vara med i tävlingar. Tävlingar för mig betyder att man får chansen att träffa ännu fler passionerade skejtare. Man ger det där lilla extra, utifrån en adrenalinkick oftast (man står kvar på brädan vid tillfällen som man annars kanske hade fegar ur och hoppat av) och man koncentrerar sig mer, vilket gör att man lyckas bättre med sina trick. Jag brukar bli as-pepp och ibland lite nervös, men mest peppad, inför tävlingar. Min hjärna fungerar så i alla fall, när jag väl kom över att det är en massa människor som sitter och tittar på en.

 

Nu tycker jag bara att det är kul att bjuda på sig själv lite och visa upp vad man har lärt sig, för jag uppskattar ju när andra gör det! Jag har även fått höra en del att min åkning har inspirerat andra, vilket är jättekul! Det var anledningen också till varför jag började tävla lite, innan jag ens kände att jag platsade. För att sänka tröskeln lite och visa att man faktiskt får vara med ändå. Jag har nog aldrig riktigt varit ute efter en pallplats på skejttävlingar, och har inte heller fått någon. Självklart skulle det vara skitkul om det hände någon gång. Men jag står för att man kan få vara med för att det är kul. Först och främst utmanar man sig själv, därför behöver man inte vara bättre än någon annan. Enligt mig är det så mycket roligare att vara en del av det som händer, än att bara stå och titta på och bli rastlös. I slutändan är jag övertygad om att det ändå inte är någon som riktigt bryr sig om hur pass bra du eller jag skejtar, folk är mer ute efter gemenskap och att få ha roligt tillsammans!

 

Jag har bestämt mig för att hålla till i Malmö under hösten, antingen jobba eller plugga, men framförallt få hänga här och skejta och surfa 🙂

20e augusti drar vans VM final igång här i Malmö, så då blir det full rulle kring det. Många riktigt duktiga åkare som kommer, så det ska bli jätteroligt att både få se och få skejta massa! Det är också en charm med skateboardåkning, att man tex kan stå och turas om i en miniramp med ett skateproffs, även som nybörjare. Det är en riktigt skön mötesplats och lättillgänglig inspiration.

img_20160501_105011 img_20160407_165935 20150927_122947_resized dsc_1235 img_20150727_140059 img_20150725_205217 dsc_13462 img_20482

screenshot_2015-07-17-21-14-032 screenshot_2015-07-17-22-31-042 _20151211_184551 received_10207762089958339 img-20151104-wa003032