Freja Zeidlitz

Hej Freja! Vi har ju fått den äran att göra ett Pepptalk med dig tidigare, men eftersom att du är ett av våra Wildcard 2016 så tänkte vi få uppdatera oss litegrann.

 

Vart håller du hus numera t.ex?
Hej kul att snacka igen!
Just nu håller jag till i Knivsta eller i Uppsala.
Jag jobbar på en klädbutik och extra på ett Waldorfdagis, samtidigt som jag är djupt involverad i ett projekt/event-kollektiv som heter ”US”, det drivs av tre otroligt kreativa grabbar. Vi har bas i Stockholm just för tillfället.

 

Vad är det för projekt du har på G?
Jag har en hel del projekt framför mig detta halvår som jag ser fram emot att sätta tänderna i!
Jag har precis tagit mig ann att vara klasslärare i klass 1 på min gamla Waldorfskola i Sigtuna ett halvår, med start nästa termin. Det ser jag fram emot. Att få chansen att lära barn är för mig ett stort privilegium och det känns nästan mäktigt, så betydelsefullt.
Jag är delaktig i ett kollektiv som heter ”US” tillsammans med tre grabbar, vi anordnar events/klubbar med Hiphop-inslag, konst och andra kreativa element. Så det pysslar jag också med. Fin grej faktiskt!
Sen har jag ju en BigAir-tävling i Järvsöbacken att styra upp och arrangera för tredje året i rad (Järvsö BigAir). Eftersom att den har blivit ganska stor av bara farten så känner jag att jag vill satsa energi på att driva projektet mot nya kreativa höjder.
Det är ett fantastiskt sätt att bjuda in fint folk som jag känner – och inte känner – till gemenskap, nästan precis som det jag och Hilla gör i GirRiders Sweden, fast här med fokus på alla kön, åldrar och talanger och nischer.

Just nu är jag lite sugen på att dra igång små filmprojekt under vintern, men jag vet att det kommer sluta med att jag gör massor, haha.
Jag har dock planer på att göra en längre skidfilm á la Frejuzz style, något som är 100% true för mig, bara för min kreativitet, bara för min egen skull liksom. Det blir lätt så att jag känner press på mig när grejer jag gjort ligger uppe för allmänheten, och för mig är press rena döden för kreativiteten. Så ett nytt approach för mitt film – och fotomskapande ligger på agendan – att göra allt med hjärtat.
Så det är min plan; att filma, fota och driva projekt mer för min egen skull, i min takt och på mitt sätt.
Det är föresten ett riktigt hett tips till dig som har (och vill behålla) din passion som karriär; kom ihåg att göra FÖR att DU VILL, inget annat är viktigare att tänka på när kreativiteten och orken tryter.

 

Vad är GRS?
GRS, eller Girl Riders Sweden är ett ideellt produktionsbolag som filmar och fotar med svenska skid-och snowboardåkande tjejer. Jag och grundaren Hilla Aspman vill att GRS ska vara en varm och go samlingspunkt för tjejer som åker på snö. Vi försöker träffas ett gäng tjejer minst en gång per vinter och filma/fota lite skidåkning och ha a en good time. Det publicerar vi på vår Instagram och vår Facebook. ( vi lovar, även inspireus.se kommer följa och posta det som produceras av GRS 🙂 )

 

Hur kommer det sig att du är med och driver GRS?
År 2012 började jag bli inblandad i GRS efter att ha gjort en skidfilm som examensarbete i gymnasiet som Hilla Aspman snappade upp och postade på GRS:s Facebooksida, med kommentaren ”We would love to have this girl on our team”. Jag tog det på orden och tyckte att det lät intressant så jag tog kontakt med Hilla, och på den vägen är det. Här är vi, nästan 5 år senare, och jag filmar fortfarande med min goda vän Hilla!

 

Har GRS några projekt på G i vinter?
Jag och Hilla Aspman var precis på Island och filmade ”som” GirlRiders Sweden”. Vi tog med oss Carolina Steen, Erika Kolbert och mötte upp med Isländskan Ylfa Ylfa Rúnarsdóttir och Hrund Hanna Hansdóttir Þór för att filma lite street och fånga Island på bild.
Mer om det och nya projekt dyker upp på GRS’s sociala medier i vår.

 

Vad är det som lockar med att filma just skidor?
Det som lockar mig mest, eller jag skulle snarare säga, det som har fått mig ”hooked” att filma mycket skidåkning är att det ständigt finns möjlighet att vara kreativ – både på skidor och bakom kameran. Man vistas i utomhusmiljöer där ljus och natur ständigt förändras och att filma rörelse (skidåkning/snowboardåkning) i en sådan studio kan ju resultera i rena rama ljusshowen.
Det är också ett samarbete med naturen och en övning i att vara här och nu – i nuet. Allt förändras i naturen och i rörelsen, var närvarande så ser du chanserna att föreviga fina bilder runtomkring dig. Det är en fin övning och en fin metafor för livet tycker jag.
Sen är det mycket viktigt för mig att jobba tillsammans med människor jag trivs med och litar på, och många av mina gamla -och nya vänner åker just skidor eller snowboard, och det är ju en ovärderlig bonus för mig, det får mig att fortsätta känna mig inspirerad och kreativ – i gott sällskap.

 

Vart får du inspirationen ifrån?
Jag har inte sagt det till så många men jag kollar nästan aldrig på skidfilmer. Undviker det i princip. Varför? Därför att jag känner väldigt starkt att jag inte vill fastna i ”så-här-ska -det-se-ut- träsket”.
Jag vill att mina filmer ska komma från mitt eget huvud och mitt eget hjärta, inte från någon annans. Det är som att jag är programmerad att hålla min fokus ”ren” och på mitt sätt. Svårt att förklara, men så känner jag ungefär.
Sedan får jag mycket inspiration från spelfilmer men speciellt musik! Mycket att av det jag vill göra i filmväg finns fortfarande i mitt huvud – det väntar bara på rätt tillfälle att manifestera sig på film 😉

 

Hur blev det fokus på skidfilm för dig? Kommer det från ett intresse för film, eller för skidåkning?
Det började faktiskt med att jag upptäckte min passion för fotografi sista året i gymnasiet, och skidor har jag åkt hela mitt liv.
I gymnasiet gjorde jag en skidfilm som årsarbete och innan jag visste ordet av hade jag fastnat för att ”filma bild” också!
Finns det någon ”konflikt” mellan att åka själv och filma andra? Det finns det helt klart, men det är inte av ondo för min del.
Jag har i princip bara filmat i skidbacken de senaste 3-4 åren och det resulterar ju i att det inte blir så mycket åkning för min del, mest ”transportsträckor”, vilket i sin tur resulterar i att jag inte alls känner mig så säker som jag gjorde förr i tiden, speciellt efter en skidrelaterad knäskada…
Men för att vara helt ärligt, så vill jag i de allra flesta fall hellre fokusera min tid och energi på att filma och fota i skidbacken än att åka själv. Det är mitt sätt att utrycka mig på just nu.
Det är min väg, just nu. It’s all good!

bigair freddie-kyrka-copy frejuzz1 ja%cc%88rvso%cc%88jibb-2 ja%cc%88rvso%cc%88jibb-3 ja%cc%88rvso%cc%88jibbpark pitea%cc%8a   foto-hilla-aspman